Så löser vi VA-skulden
Sverige har en VA-skuld som har byggts upp under lång tid på grund av en rad faktorer. Med “skuld” menar vi att VA-nätet inte renoveras och utvecklats i den takt som är nödvändigt för att nätet säkert ska kunna ta hand om samhällets vatten och avlopp. På många ställen är nätet ett sugrör när det i själva verket behövs en brandslang. Det är ett osynligt nedgrävt problem som skapar konsekvenser i miljardklassen.
3 lösningar på Sveriges VA-skuld
Ta ovädret Hans som drog fram över Sverige hösten 2023. Under några regniga dagar drabbas tusentals svenska hushåll av källaröversvämningar. Orsaken är att dagvattensystemet inte klarar att ta emot all nederbörd eftersom många kommuner har kombinerade dag- och spillvattenrör. När systemet är fullt trycks vatten upp ur brunnar och golvbrunnar. Så europavägar stängs av och kollektivtrafiken tvingas ställa in avgångar. I Rättvik rivs 1000 tomter sönder av vattenmassor som forsar nedför en sluttning. Försäkringsbolagen varnar för höjda premier om inte samhället gör något åt problemet. Eller problemet, förresten, VA-skulden är inte ETT problem, utan flera stycken stora och komplexa samhällsutmaningar som vore oansvarigt att knuffa vidare till nästa generation.
De viktigaste orsakerna till VA-skulden är:
- Klimatet blir varmare, vilket ger mer nederbörd och större flöden i tätbebyggelse. På många platser har flödena ökat med 25 procent sedan 1900, och SMHI räknar med ytterligare 25 procents ökning fram till 2070.
- Städer växt snabbt och ledningsnätet har inte dimensionerats upp i samma takt.
- När folkmängden i glesbygdsorter krymper så minskar flödet i VA-nätet, vilket ökar risken för att spillvattenrören slammar igen.
- Renoveringstakten är för låg. Enligt Svenskt Vatten investerar vi tio miljarder för lite varje år.
- Kommunerna har ansvaret och många kommuner har inte råd att renovera sitt VA-nät.
- Det saknas kompetens, eftersom det är svårt att locka unga till branschen.
För varje dag vi inte gör något så växer problemen och riskerna ytterligare. Får vi ännu större oväder än Hans så kanske fler kommuner kanske tvingas släppa ut avloppsvatten för att skydda fastigheter. Det kan leda till bakteriebomber i viktiga vattendrag, med allvarliga sjukdomar som följd.
Måste VA-systemet kollapsa lika grandiost som elsystemet gjorde under 2022 för att vi ska förstå det som Svenskt Vatten och klimatforskare säger: Att situationen är allvarlig? Riktigt allvarlig.
3 möjliga lösningar
Först och främst behöver vi locka fler duktiga yrkespersoner till branschen. Satsningar på utbildning och bättre löner för de som planerar, bygger och underhåller våra VA-nät kommer betala sig i längden.
Hur vi som samhälle löser finansieringen har vi på S:t Eriks ingen åsikt om, mer än att det generellt behövs större investeringar i vår VA-infrastruktur. Svenskt Vattens förslag på tio miljarder mer per år är matematiskt underbyggt, och helt rimligt. Att vänta kommer bli dyrare.
Det stora problemet - hur vi rent tekniskt bygger en infrastruktur som klarar att ta emot större (och mindre) flöden kräver en mix av lösningar. När vi bygger nytt och renoverar infrastruktur som hanterar dagvatten bör vi bygga ett robustare ledningsnät, samtidigt som vi bygger konstruktioner som kan avlasta VA-nätet vid kraftig nederbörd. Vi föreslår en kombination av främst tre tekniska innovationer:
• Dränerande beläggningar.
• Regnbäddar.
• Äggformade rör (rör med ovalt tvärsnitt).
Dränerande beläggningar
En vanlig vägkonstruktion har brunnar som leder vattnet ner i VA-nätet, där det förs vidare till närliggande vattendrag. En gata med dränerande beläggning har istället en yta av sten eller asfalt som är porös och kan släppa igenom vatten ner till överbyggnaden. Förstärkningslagret är öppet så att vatten kan infiltreras ner till undergrunden och vidare till grundvattnet. Inget vatten behöver ledas vidare till VA-nätet eller recipienten. Här används alltså själva vägkonstruktionen som ett magasin för att fördröja och rena dagvattnet.
Dränerande beläggningar har testats med gott resultat under ett treårigt projekt som Formas genomfört som heter Multifunktionella urbana dagvattenanläggningar. Projektet verifierade att dränerande beläggningar fungerar i verkliga applikationer, och Svensk Markbetong har tagit fram en handbok för hur dränerande markstensbeläggningar ska dimensioneras.
Gräsarmering är en annan typ av dränerande beläggning som släpper igenom dagvatten ner i undergrunden och vidare till grundvattnet.
Regnbäddar
Samma Formasprojekt verifierade också att regnbäddar är en väl fungerande lösning för att ta hand om dagvatten. Det är planteringsytor som renar dagvatten med hjälp av fördröjning och filtrering. En “låda” byggs in i marken bredvid en väg eller parkering och förses med jord och biokol. Där planteras växter och träd för att skapa vegetation. När regn faller så rinner vattnet från gatan ner i lådan där det sjunker ner igenom jord och biokol. Vattnet filtreras innan det sipprar ner igenom marken till grundvattnet.
Metoden med regnbäddar uppfanns i Maryland USA på 1990-talet och har sedan spritts över världen. I Munka Ljungby och Vellinge har det genomförts framgångsrika projekt där regnbäddar tar hand om avsevärda volymer regnvatten, och i Karlstad byggs små och stora regnbäddar när centrum byggs om.
Äggformade rör
En stor andel av våra VA-nät är byggda i mitten på 1900-talet och dimensionerades för att klara dåtidens folkmängd och nederbörd. Men nederbörden har ökat och fler hushåll har kopplats in på VA-näten. Därför har mängden dagvatten och avloppsvatten som når VA-näten ökat. För att de inte ska svämmas över behöver många nät dimensioneras upp med större rör, och alla framtida ledningar som byggs bör dimensioneras för att klara större variationer i flödet.
Problemet är att det inte går att överdimensionera en ledning hur mycket som helst, för då blir flödet i ledningen så lågt att den slammar igen. Det kräver dyrt underhållsarbete.
Det kostar stora pengar när vi tvingas gräva upp och byta rör innan deras tekniska livslängd är nådd. Därför behöver vi rör som kan ligga i marken och fungera länge, trots att vattenmängderna förändras.
Klarar ökade flöden…
Lösningen är att använda äggformade rör med ett ovalt tvärsnitt som sätts med den spetsiga sidan nedåt. Ovala rör har funnits sedan slutet av 1800-talet och är ingen nyhet, men få VA-ingenjörer har förstått de verkliga fördelarna med äggformade rör.
Den största fördelen är att de har ett tillräckligt bra flöde även om nederbörden är låg. Därför kan de överdimensioneras så att de klarar av stora flöden samtidigt som den självrensande effekten kvarstår vid låga flöden.
När man exploaterar ett nytt område så läggs ofta alldeles för stora ledningar. Man vill slippa byta ledning när området växer. Men överdimensionerade cirkulära rör måste spolas regelbundet för att inte slamma igen. Om man istället valde äggformade rör så slipper man lägga resurser på att spola lika ofta, eftersom de ovala rören rensar sig själva, även vid låga flöden.
Av samma anledning fungerar ovala rör också bra i områden med lite fall.
… och minskade flöden
I städer som krymper är problemet ofta det omvända - När folkmängden minskar så blir rörens dimensioner för stora. Flödet i rören blir då för lågt, vilket kräver dyra underhållsinsatser för att rören inte ska slamma igen. Om dessa ledningar hade byggts med äggformade rör så skulle det mesta underhållsarbetet inte behövas, eftersom flödet i rören är tillräckligt för att de ska rensa sig själva.
Äggformade rör är alltså en mer hållbar lösning än cirkelrunda rör, eftersom de kan överdimensioneras – de får en större hydraulisk kapacitet samtidigt som de är självrensande vid låga flöden.
Varför används ovala rör så sällan idag?
Upphandlingar kräver armering
I de flesta upphandlingar ställs krav på att VA-rören ska vara armerade. Många tror att armering gör rören starkare, men i själva verket är det tvärtom. På rör som legat över hundra år i marken så är det armeringen som ställer till problem, eftersom vatten sipprar igenom betongen och gör att armeringen rostar. Rosten spränger då betongen och förvärrar sprickbildningen. Därför håller oarmerade rör faktiskt längre än armerade.
Ovala dimensioner svåra att jämföra med cirkelrunda
Ett annat hinder för äggformade rör är att de ovala dimensionerna inte är helt jämförbara med cirkelrunda dimensioner. Om det föreskrivs ett rör i 400 - 500 mm så motsvaras det av ett ovalt rör som är 300 mm brett och 450 mm högt. Men ofta kvalificeras ett 300 mm brett ovalt rör eftersom det är smalare än ett 400 mm brett rör, trots att flödeskapaciteten är högre i äggröret.
De som arbetar med att rita och dimensionera våra VA-nät behöver formulera sina upphandlingar på ett sätt som öppnar för äggformade rör. Man kan tänka sig att de föreskriver vilket flöde nätet ska klara istället för rördimensionen.
Krävs tid, modiga makthavare och ny teknik
Att lösa VA-skulden kommer ta tid. Det kräver modiga beslut från makthavare och att vi använder ny verifierad teknik och smarta lösningar. Alla tekniska förslag du läst om i den här artikeln används framgångsrikt i andra länder med jämförbart klimat och infrastruktur. Det finns ingen anledning till att det inte skulle funka lika bra här.